Feeeest?
Jag vet inte om det var tröttheten...
Eller om det var uppgivenheten...
Eller ens för den delen att det var för att
jag faktiskt hade varit ganska så full,
men...
Hur som helst hade jag inte kommit in i vår lägenhet den där sista festkvällen på Island...
Jag hade inga nycklar,
för jag var sist hem...
Där hade varit öppet alla de andra
kvällarna dygnet runt in till lägenhetsdörren...
Men nu stod jag där utanför,
liiite salongsberusad och hade ringt
på alla mobiler hos alla syskonen
utan resultat...
Hmpff...
Tack för DEN hjälpen...
Så jag gick runt byggnaden lite
och kommer på mig själv att känna på
olika dörrar i anslutning till
lägenhetshuset...
Det var svinkallt ute och jag klädd
i enbart skjorta och kavaj...ja, och jeans...
Jag hade förstått att jag nog
behövde lite värme om jag skulle klara
av natten ute...
Plötsligt var där en dörr som öppnades...
En välbekant doft av olja och skrot,
men också värmen träffade min kropp...
Nu tog mina överlevnadsinstinkter över...
Jag steg in i mörkret och kunde se
en bil och en motorcykel skymta
under två presenningar...
Jag hade hamnat i ett garage...
Någons, givetvis...
Men jag var ju tvungen att överleva?
Så försiktigt, försiktigt strök jag
mig längst väggen och satte mig ner
precis sidan om dörren...
Jag höll upp knäna,
precis som om jag inte ville inkräkta
på privatpersonens mark...
Men jag var såå kall...
och såå trött...
Bara någon timme hade räckt...
Jag kastade en blick mot dörren,
som inte riktigt hade stängts,
samt en blick sidan om,
där jag märkte någon typ av larm...
Nåja, hade jag kommit så här långt...
Men jag reste mig upp och skulle
stänga dörren helt..
Jag ville ju inte att någon skulle
bryta sig in medan jag sov där...
Fy vad taskigt...
Och i samma stund jag stänger dörren...
stryker längst väggen
och ska äntligen få sova lite i värmen...
Så går larmet...
Det piper...
Inte sirenaktigt högt dock,
men tillräckligt för att jag ska vakna till
och öppna dörren, stänga om mig
och gå därifrån...
Jag går upp på huvudgatan i lugn och ro,
för jag tänker lite att...
Om polisen kör förbi mig,
borde de inte se mig, i festblåsan,
som den primärare misstänkte...
De väntar sig nog mer en skummis
i mörka kläder,
alternativ någon i en röd tröja med ansiktsmask...
Så jag gick där en stund med
min bästa oskyldighetsmin och
försökte åter igen ringa någon av syskonen,
vilket till sist gav resultat och jag
blev insläppt i värmen...
Inbrottet?
Tsss, inget inbrott ju...
Räddade bara livet på mig själv.
Hade ju varit svinfarligt att somna ute..
