Ingen
Ingen
Jag kommer ihåg anonymiteten...
Jag kommer ihåg känslan av att vara
en i mängden, en av alla...
Att få stänga dörren...och bara vara...
Att inte undra vem det är som går förbi.
Tittar de in?
Ser de mig?
Dömer de mig?
Dömer de min trädgård?
Är gräset för högt?
Behöver huset målas?
Men känslan av att gå in i ett trapphus,
gå in i en av alla likadana lägenheter,
med samma dörrar...
Känslan där...
Var en känsla av frihet...
